Äkta 100% originalmärke "Tredje klass specialist"" är i ett nytt-gammalt skick. Märket för klassoperatör (grad 1, 2, 3:e klass) fastställdes för officerare inom radioingenjörstrupperna, och 1959 ett märke för klassignalist för generaler, amiraler och officerare inom alla typer av väpnade styrkor. Enligt bestämmelsen om märket, befälhavare för enheter, befälhavare för formationer och befälhavare för militära skolor, befälhavare (chefer) för tjänstegrenar (tjänster), befälhavare för militära distrikt (luftförsvarsdistrikt), styrkor, flottor och flottor, chefer för huvud- (centrala) direktoraten vid USSR:s försvarsministerium.
MMaterial: mässing
Storlek: 1,57x1,18 tum (40x30 mm).
Evenemang för införandet av klassen för flygbesättningar har helt motiverat sig. I november 1950 var 70 % av piloterna och navigatörerna stora specialister. Därefter ökade deras antal ännu mer, särskilt på bekostnad av specialister av 1:a och 2:a klass. Det beslutades att tillämpa denna erfarenhet på utbildningen av juniora specialister inom alla militära grenar. Genom order från Försvarsministeriet i USSR 1954 fastställdes en enhetlig märke för klasspecialister bland sergeanter och meniga. Samtidigt godkändes stadgan och dess beskrivning. Fyra grader förutsågs. Den högsta ansågs vara "mästare" och därefter nedåt: "1", "2" och "3" klass. För att underteckna förlitade man sig på certifiering. Idén till märket föreslogs av överste A.P. Masters, som då ansvarade för utvecklingen av metallbeslag vid den tekniska kommittén vid USSR Impact Institute under USSR:s försvarsministerium. Tillverkad vid Leningrads myntverk och andra företag.
Beskrivning av emaljbrickan: den varjagiska skölden med sluttande axlar och en cirkel ovanför, i vilken en röd femuddig stjärna är inskriven med en skära och en hammare samt ett stråliknande hack under emaljen. Skölden är inramad av ett brett gyllene bälte, på vilket lagerkvistar är placerade på sköldens axlar och nedanför. Sköldfältet är täckt med blå emalj, under vilken ett prickat hack är gjort.
